Halloj.
Denna nystartade blogg kommer att handla om vandring på gamla järnvägar och banvallar i Skåne som inte är i bruk sen årtionden tillbaka. Vi, Daniel & Patrik är två Malmöpågar födda 87 som vandrar längs dessa järnvägar och banvallar runt om i Skåne.
 
 
Idén var det jag, Daniel som kom på, jag är mycket intresserad av natur, foto och skånsk historia och speciellt gamla järnvägsnät har det senare visat sig. Att få komma till en plats där man aldrig har varit och kanske ingen någonsin varit är en del som lockar. Att måla upp bilder i huvudet när man står på en gammal station någonstans hur det kan ha sett ut. Nyfikenheten på vad som kan finnas på en åker, där oftast järnvägar har gått är påtaglig. Man är otroligt nyfiken. 
Jag hade länge velat promenera sträckan mellan Malmö och Simrishamn och på jobbet lärde jag känna Patrik som även han visade sig vara en riktig promenerare :) Så jag nämde att jag någongång ville gå sträckan och Patrik var inte sen att anmäla sig. Ok. då var det löst, nu kan vi ju gå för nu är vi två. Jag hade ju aldrig gått själv om man skulle bryta benet eller kollapsa av solen :p Sträckan går som sagt till Simrishamn men eftersom sträckan från Tomelilla är trafikerad så siktade vi in oss på Tomelilla.
Nu var det bara att börja researcha och glo igenom kartor. Sagt och gjort, när vi väl hade bestämt ett datum för vår lilla vandring så kunde vi knappt berga oss. Nyfikenheten duggade tätt fram till dagen. 
Den siste Juli packade vi våra ryggsäckar och den 1 Augusti 09.00 gav vi oss av.
Vi startade bakom Kirsebergs sporthall i Malmö och gick nordöst mot Staffanstorp som var första större by.
Mellan Malmö och Staffanstorp ligger Spåret kvar, det slutar strax efter att man passerat LV 108.
  
 
 
Sege Station!
 
Staffanstorp Station!
 
Därefter ligger banvallen kvar i form av olika stigar och traktorvägar. Så håller det på upp till Dalby.
 
 
 
 
 
 
 
Efter Dalby var det lite mer kuperad mark på banvallen som finns kvar, och vid en karakteristisk vänstersväng strax intill väg 11 kan man se bilder i huvudet hur det en gång har sett ut.
 
 
Efter denna kurva gick banvallen in på Dalby stenbrotts område så vi fick gå en liten runda runt via samhället Önneslöv, där faktiskt spåren tog vid igen. Romeleåsens dressincykling går här. 
 
 
Rälsen forsatte sedan hela vägen till Veberöd, ca en halv kilometer in i byn, via Björnstorp. Väl inne i byn så var spåret upprivet i ca 750 m innan det tog vid igen vid stationen.
I Veberöd stannade vi och käkade pizza.
 
 
Veberöds Station! 
 
När vi hade käkat skulle vi fortsätta var tanken men vi kom bara till utkanten av Veberöd, i höjd med Idala när det då visade sig att just Pizza inte var den bästa maten den dan utan någon längre vila efter man käkat, en av oss blev lite kraftlös och hängig och i efterhand förstod vi att vi ändå inte hunnit hela vägen den dan. Så vi bröt och tog oss hem med buss och tåg. En mycket inspirerande dag med några värkande lår och ett skoskav men annars inga större skavanker.
 
 
 
Den 19 September återupptog vi vårt äventyr med att åka buss till Veberöd och efter en promenad i byn startade vi på exakt samma plats där vi slutade. Spåret ligger som sagt kvar här sen stationen. Vi startade även här klockan 09.00 och började vår färd mot Tomelilla. I början passerade vi genom ett naturreservat med kohagar och grindar som man fick ta sig över för att kunna fortsätta. Opp och ner, ner och opp...
 
 
Strax efter vi startat gick vi över en väl bevarad järnvägsbro. Inte medvetet bevarad men naturen har tagit väl hand om den.
 
 
När vi tagit oss förbi diverse grindar och elstängsel, det var förresten en utmaning att ta sig över dessa men lite spänning skadar ju aldrig. När vi väl var förbi så var det lunga gatan fram till Klostersågens Station.
 
 
När vi passerat denna gick spåret in i skogen med svår terräng så vi fick gå runt en kort bit innan vi kunde ge oss in i skogen och leta reda på spåret igen. Nu var vi på rätt spår igen men det varade inte länge för när skogen tog slut efter bara en kort bit var spåret borta. Nu började en skogsväg på banvallen och här var det skönt att gå efter en rad olika underlag som varit ojämna och fuktiga av morgondisen. 
 
 
Såhär såg det i stort sett ut hela vägen till infarten till Sjöbo. Där fick vi vika av en liten kort bit och ta oss in i Sjöbo via en cykeltunnel under väg 11. 
I Sjöbo handlade vi lite onyttigheter för sockrets skull och tog en kort paus innan vi fortsatte mot vårt slutmål. I utkanten av Sjöbo blev vi tvungna att korsa vältrafikerade väg 11 vilket blev lätt då vi hade tur med få bilar precis när vi kom.
 
 
Härifrån var banvallen mestadels traktorvägar och snårigt fram till, ja vad ska man säga, Röddinge.
Här stötte vi på ett gäng kor och tjurar så här vågade vi inte passera utan fick ta oss en bit sidan om och krypa under elstängsel än en gång och sedan traska i en hage bland sumpmark och blött gräs med hjärtat i halsgropen om något djur skulle dyka upp. Man vet ju inte vad en ko eller tjur kan ta sig till. Men det var samtidigt lite kul för det hände lite.
 
Här var det riktigt jobbigt att gå, högt gräs ojämn mark. Anledningen till att vi gick här ändå var pga att vi ville till varje pris gå så exakt det bara gick på banvallen. Det är liksom en del av tjusningen! Då får man kämpa lite ;)
  
 
 
Vi fick ta en omväg förbi hagarna via lilla samhället Röddinge, här vek vi ner mot spåret igen och kom rätt på det. Här började spåret igen som är ett dressinspår. Hela vägen in till Tomelilla sen var spårat och vi nådde vår destination efter totalt 17.5 timmars ren gångtid, 6.4 mil och ca 108 000 steg. Totalt tog vi endast ca 4 "omvägar" runt banan annars följde vi den slaviskt! 
 
Simrishamnsbanan har gamla anor. Tåglinjen mellan Simrishamn och Tomelilla öppnades 1882. Tio år senare startade trafiken mellan Malmö och Dalby, och efter ytterligare ett år kopplades Dalby och Tomelilla ihop. Därmed var sträckan Malmö - Simrishamn komplett, och förblev så i närmare sjuttio år.
På linjen mellan Staffanstorp och Djuslöv inträffade den 18 mars 1907 Sveriges första och hittills enda tågrån. De två rånarna hoppade på tåget mot Malmö och tvingade till sig värdeposten. Vid tumultet som utbröt, sköts postiljonen i huvudet med tre skott, men överlevde. Rånarna hoppade av tåget med de 5000 kr som de kommit över, men greps senare och dömdes till livstids straffarbete.
Sedan drabbades även Simrishamnsbanan av järnvägsdöden. Persontrafiken mellan Malmö och Tomelilla lades ner 1970. Sträckan Simrishamn - Tomelilla klarade sig och finns fortfarande kvar, trots nedläggningshot på 1980-talet. Idag kör inga godståg längre!
Mellan Malmö och Brågarp (östra Staffanstorp) behölls spåren för godstrafik. Den delen av banan stängdes för trafik 1999 men återinvigdes efter upprustning 2001. Detta blev dock ett kortlivat återtåg då den lades ner helt 2003.
I år ska vi promenera en, eller kanske två nya sträckor men vilka det är avslöjar vi inte nu ;) Det får ni se!
Lite fler bilder från resten av biten kommer här nedan.
  
 
 
 
 
Patrik - Daniel 
Infart till Tomelilla Station.
 
 
 
Det var det första inlägget, hoppas ni hade en trevlig läsning :) Ni hör av oss igen i Sommar :)
 
HajSvaj

Malmö - Tomelilla 2015

järnväg Kommentera
Halloj.
Denna nystartade blogg kommer att handla om vandring på gamla järnvägar och banvallar i Skåne som inte är i bruk sen årtionden tillbaka. Vi, Daniel & Patrik är två Malmöpågar födda 87 som vandrar längs dessa järnvägar och banvallar runt om i Skåne.
 
 
Idén var det jag, Daniel som kom på, jag är mycket intresserad av natur, foto och skånsk historia och speciellt gamla järnvägsnät har det senare visat sig. Att få komma till en plats där man aldrig har varit och kanske ingen någonsin varit är en del som lockar. Att måla upp bilder i huvudet när man står på en gammal station någonstans hur det kan ha sett ut. Nyfikenheten på vad som kan finnas på en åker, där oftast järnvägar har gått är påtaglig. Man är otroligt nyfiken. 
Jag hade länge velat promenera sträckan mellan Malmö och Simrishamn och på jobbet lärde jag känna Patrik som även han visade sig vara en riktig promenerare :) Så jag nämde att jag någongång ville gå sträckan och Patrik var inte sen att anmäla sig. Ok. då var det löst, nu kan vi ju gå för nu är vi två. Jag hade ju aldrig gått själv om man skulle bryta benet eller kollapsa av solen :p Sträckan går som sagt till Simrishamn men eftersom sträckan från Tomelilla är trafikerad så siktade vi in oss på Tomelilla.
Nu var det bara att börja researcha och glo igenom kartor. Sagt och gjort, när vi väl hade bestämt ett datum för vår lilla vandring så kunde vi knappt berga oss. Nyfikenheten duggade tätt fram till dagen. 
Den siste Juli packade vi våra ryggsäckar och den 1 Augusti 09.00 gav vi oss av.
Vi startade bakom Kirsebergs sporthall i Malmö och gick nordöst mot Staffanstorp som var första större by.
Mellan Malmö och Staffanstorp ligger Spåret kvar, det slutar strax efter att man passerat LV 108.
  
 
 
Sege Station!
 
Staffanstorp Station!
 
Därefter ligger banvallen kvar i form av olika stigar och traktorvägar. Så håller det på upp till Dalby.
 
 
 
 
 
 
 
Efter Dalby var det lite mer kuperad mark på banvallen som finns kvar, och vid en karakteristisk vänstersväng strax intill väg 11 kan man se bilder i huvudet hur det en gång har sett ut.
 
 
Efter denna kurva gick banvallen in på Dalby stenbrotts område så vi fick gå en liten runda runt via samhället Önneslöv, där faktiskt spåren tog vid igen. Romeleåsens dressincykling går här. 
 
 
Rälsen forsatte sedan hela vägen till Veberöd, ca en halv kilometer in i byn, via Björnstorp. Väl inne i byn så var spåret upprivet i ca 750 m innan det tog vid igen vid stationen.
I Veberöd stannade vi och käkade pizza.
 
 
Veberöds Station! 
 
När vi hade käkat skulle vi fortsätta var tanken men vi kom bara till utkanten av Veberöd, i höjd med Idala när det då visade sig att just Pizza inte var den bästa maten den dan utan någon längre vila efter man käkat, en av oss blev lite kraftlös och hängig och i efterhand förstod vi att vi ändå inte hunnit hela vägen den dan. Så vi bröt och tog oss hem med buss och tåg. En mycket inspirerande dag med några värkande lår och ett skoskav men annars inga större skavanker.
 
 
 
Den 19 September återupptog vi vårt äventyr med att åka buss till Veberöd och efter en promenad i byn startade vi på exakt samma plats där vi slutade. Spåret ligger som sagt kvar här sen stationen. Vi startade även här klockan 09.00 och började vår färd mot Tomelilla. I början passerade vi genom ett naturreservat med kohagar och grindar som man fick ta sig över för att kunna fortsätta. Opp och ner, ner och opp...
 
 
Strax efter vi startat gick vi över en väl bevarad järnvägsbro. Inte medvetet bevarad men naturen har tagit väl hand om den.
 
 
När vi tagit oss förbi diverse grindar och elstängsel, det var förresten en utmaning att ta sig över dessa men lite spänning skadar ju aldrig. När vi väl var förbi så var det lunga gatan fram till Klostersågens Station.
 
 
När vi passerat denna gick spåret in i skogen med svår terräng så vi fick gå runt en kort bit innan vi kunde ge oss in i skogen och leta reda på spåret igen. Nu var vi på rätt spår igen men det varade inte länge för när skogen tog slut efter bara en kort bit var spåret borta. Nu började en skogsväg på banvallen och här var det skönt att gå efter en rad olika underlag som varit ojämna och fuktiga av morgondisen. 
 
 
Såhär såg det i stort sett ut hela vägen till infarten till Sjöbo. Där fick vi vika av en liten kort bit och ta oss in i Sjöbo via en cykeltunnel under väg 11. 
I Sjöbo handlade vi lite onyttigheter för sockrets skull och tog en kort paus innan vi fortsatte mot vårt slutmål. I utkanten av Sjöbo blev vi tvungna att korsa vältrafikerade väg 11 vilket blev lätt då vi hade tur med få bilar precis när vi kom.
 
 
Härifrån var banvallen mestadels traktorvägar och snårigt fram till, ja vad ska man säga, Röddinge.
Här stötte vi på ett gäng kor och tjurar så här vågade vi inte passera utan fick ta oss en bit sidan om och krypa under elstängsel än en gång och sedan traska i en hage bland sumpmark och blött gräs med hjärtat i halsgropen om något djur skulle dyka upp. Man vet ju inte vad en ko eller tjur kan ta sig till. Men det var samtidigt lite kul för det hände lite.
 
Här var det riktigt jobbigt att gå, högt gräs ojämn mark. Anledningen till att vi gick här ändå var pga att vi ville till varje pris gå så exakt det bara gick på banvallen. Det är liksom en del av tjusningen! Då får man kämpa lite ;)
  
 
 
Vi fick ta en omväg förbi hagarna via lilla samhället Röddinge, här vek vi ner mot spåret igen och kom rätt på det. Här började spåret igen som är ett dressinspår. Hela vägen in till Tomelilla sen var spårat och vi nådde vår destination efter totalt 17.5 timmars ren gångtid, 6.4 mil och ca 108 000 steg. Totalt tog vi endast ca 4 "omvägar" runt banan annars följde vi den slaviskt! 
 
Simrishamnsbanan har gamla anor. Tåglinjen mellan Simrishamn och Tomelilla öppnades 1882. Tio år senare startade trafiken mellan Malmö och Dalby, och efter ytterligare ett år kopplades Dalby och Tomelilla ihop. Därmed var sträckan Malmö - Simrishamn komplett, och förblev så i närmare sjuttio år.
På linjen mellan Staffanstorp och Djuslöv inträffade den 18 mars 1907 Sveriges första och hittills enda tågrån. De två rånarna hoppade på tåget mot Malmö och tvingade till sig värdeposten. Vid tumultet som utbröt, sköts postiljonen i huvudet med tre skott, men överlevde. Rånarna hoppade av tåget med de 5000 kr som de kommit över, men greps senare och dömdes till livstids straffarbete.
Sedan drabbades även Simrishamnsbanan av järnvägsdöden. Persontrafiken mellan Malmö och Tomelilla lades ner 1970. Sträckan Simrishamn - Tomelilla klarade sig och finns fortfarande kvar, trots nedläggningshot på 1980-talet. Idag kör inga godståg längre!
Mellan Malmö och Brågarp (östra Staffanstorp) behölls spåren för godstrafik. Den delen av banan stängdes för trafik 1999 men återinvigdes efter upprustning 2001. Detta blev dock ett kortlivat återtåg då den lades ner helt 2003.
I år ska vi promenera en, eller kanske två nya sträckor men vilka det är avslöjar vi inte nu ;) Det får ni se!
Lite fler bilder från resten av biten kommer här nedan.
  
 
 
 
 
Patrik - Daniel 
Infart till Tomelilla Station.
 
 
 
Det var det första inlägget, hoppas ni hade en trevlig läsning :) Ni hör av oss igen i Sommar :)
 
HajSvaj